Minns i början, de första veckorna och även månaderna så hade jag så svårt för att acceptera läget. Du var borta, du hade lämnat oss för en bättre plats. Vilket jag unnade dig såklart, samtidigt som jag var självisk. Jag ville ha dig här med mig i alla lägen. Det låg inte i min planering att du skulle bli gammal och sjuk. Jag har nu accepterat läget, men ibland blir fortfarande saknaden för stor och då går det inte rikrigt att kontrollera. Jag vill ha tillbaka dig, jag ber för att ett mirakel ska ske. Jag vill borra ner mitt huvud i din päls, mysa med dig, dela med mig av känslor och hemligheter, gå ut på långpromenader för att rensa tankarna, leka med dig och bara helt enkelt ha dig här, närvarande med mig.
Förlåt för att jag är självisk och har svårt för att förstå och acceptera läget just nu men idag är en sådan dag. Det är ju en självklarhet att du ska vara här.
Jag hoppas och ber om att du har det bra i hundhimlen min älskade Toss. 💜
